Ja, givetvis är jag inte helt objektiv i frågan. Men, hela cirkusen igår känns helt oproportionerlig. Att Frölunda-Luleå skulle spelas om för ett domarmisstag vid 3-0. Ja, domarna ska givetvis ha koll på reglerna och döma rätt. Men hade det blivit lika mycket rabalder om det inte blivit mål? Nej, givetvis inte. Spelarna protesterade ju inte ens vid målet, inte tränarna heller. Och domarna är ju inte de enda som borde kunna reglerna eller? Den bästa artikeln i dagens mediarus är av Tomas Pettersson som bland annat skriver så här:

Men alla kan vi göra fel, därför lider jag faktiskt en smula med Patrik Sjöberg som var djupt förkrossad över vad han ställt till med.
Jag hoppas bara att Luleåbacken Jaroslav Obsut mådde lika illa. På grund av Sjöbergs misstag glömde alla liksom bort vad som startade hela cirkusen.
Eller rättare sagt vem.
Obsut drog på sig en utvisning vilket var illa nog. När han sedan några sekunder senare proppade en Frölundaspelare och fick en tvåa till var det bara idioti.

Det märkliga är att jag i det läget noterade lätt imponerad att Sjöberg vågade ge Obsut 2+2. De flesta domare brukar fega ur i det läget.
Sedan startade cirkusen. Frölunda gjorde 1- 0. 2- 0. 3- 0. Skandalen var ett faktum. Luleå ett slaget lag.
Men.
Även om Sjöberg gjort allt rätt hade det förmodligen ändå stått 2- 0. Luleå hade torskat. Och Obsut varit syndabocken.
Nu blev det inte så. Luleå kanaliserade i stället all sin ilska på domartabben - vilket förstås är mycket smart. Det är alltid bättre att rikta vreden utåt.
Men var det hela sanningen? Knappast.
Den här matchen var förlorad för Luleå i samma sekund som Jaroslav Obsut klippte in sin knytnäve.
Omspel? Glöm det. Även om det kanske vore det moraliskt rätta är det bara en utopi i Hockeyligans värld.
Vad kan man lära sig? Att supervisorn naturligtvis ska sitta i funktionärsbåset.
Redan från och med i kväll, tack.

Nu blev det ju faktiskt 5-1 och inte 3-0...