Självplågeri?

Ja, nog var det löpare på stan alltid... Jag förstår mig inte på dem, springa över fyra mil bara för sakens skull... Men jag antar att det finns en fascination för det också.

Nu har jag också hjälpt till att packa lite. Kläder, lakan, handdukar o skor, typ. Så köket är för tillfället rätt belamrat. Men imorrn försvinner det därifrån i alla fall.

Jag har nu fått min första kedjebrevsbok! =D Tack Oppio.

Näe, lägga sig i sängen och läsa lite kanske...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback